6
och som sedermera af Konungen i Swerige erkändes, i allt hwad som icke lade hinder emot föreningen?
I Stockholm har man deremot länge sett den 13 Mars firas, såsom en högtidlig dag; man har sett försök göras, att, genom exempel, till nationalfest egna den dag, på hwilken en af dåliga och answarslösa rådgifware omgifwen Konung störtades ifrån thronen; och hwilket widsträckt fält för tänkarens betraktelser, att se en afsatt Konungs närmaste omgifning festligt fira monarkens fall, under eget qwarblifwande på lyckans och thronens trappsteg!
Denna uppenbart opolitiska oformlighet är många gånger åter upprepad inom wår constitutionella monarki; men som folket mest handlar efter känsla, så föll dårskapen af sig sjelf: likwäl har man alldrig hört, att Norrmän någonsin befattat sig med att klandra, eller att ens anmärka emot, dagarne för wåra fester, och då tyckes friheten för dem, att efter eget godtfinnande förordna om sina, wara utom alla twifwelsmål.
Den ton af owilja och klander emot Norrmännens politiska handlingssätt, som understundom röjer sig uti wåra omdömen, fordrar äfwen någon undersökning.
Med anledning härutaf frågar man, om det är rättwist, att ogilla Norrska Folkets representanters warsamhet, att icke fördiupa sig uti bekostandet af en slottsbyggnad, som under ett så långwarigt monarkiskt förhållande kunnat undwaras, och hwarför kostnaden wisade sig så mångfalldigt öfwerstiga de beräknade tillgångarne.
Önskar eller will man, att Norrska Folkets representanter uti dylika fall skola handla, likasom wi handlat, till exempel med Göta Canal, hwarwid wåra representanter gång efter gång låtit inleda sig att betäcka felaktiqa beräkningar medelst beslutna bidrag, utan afseende å de financiella följderna af de twångslån, som myntförsämringen föreställer, då den för dylika fall nyttjas, såsom den mest omoraliska af alla utwägar? Will man, att Norrska Folkets representanter skola, likasom wi i anseende till Göta Canal, under magtutöfningen bifalla alla äskade statsbidrag? Kommer man ej ihog, huru hos oss actie-ägare i Göta Canal, uti det enskilda lifwet, förbanna den stund, då man blef inledd att uppoffra sin lilla förmögenhet uti ett företag, hwars oförmåga att lemna någon mot kostnaden swarande afkastning af den mest kortsynta redan för länge sedan är insedd? Kommer man ej ihog, huru man hos oss, snart sagdt i hwarje tänkande sällskapskrets, fördömer den eftergifwenhet, hwarmed man gått tillwäga, då man fruktlöst bortslösat
