ANDRA KAPITLET.
— God morgon, min bror!
Arvid satt insvept i nattrocken och förtärde som bäst sitt kaffe, under det att han fortsatte föregående aftons funderingar, då han i denna angenäma sysselsättning stördes af ofvanstående helsning.
Den uttalades af en ung man, hvars klädsel visserligen ej förrådde någon af hufvudstadens förnämsta skräddare, men hvars hederliga och kraftfulla ansigte, i förening med ett par ljusgrå vänliga ögon, ingaf välvilja och förtroende.
— God morgon, Fabian. Hvad för dig hit, så tidigt?
— Jag kommer för att ta afsked af dig.
— Afsked?
— Ja! jag reser hem i morgon.
— Du skämtar väl.
— Alldeles icke.
— Men hur är det möligt? Resa hem nu, ut på landet nära tjugo mil från Stockholm — och det i April månad, midt under regn och slask. Hvad skall du göra på landet nu?
