Men icke fullt en half timma sedan han med
mycken belåtenhet tagit afsked af den tacksamme
vännen och igenlåst dörren efter honom, öppnades denna
å nyo och Salzwedel inträdde.
— God dag, du moderne Proteus!
— Proteus?
— Ja, man kan med skäl kalla dig så i anseende till de många gestalter, i hvilka du uppenbarar dig. På Alsjö var du en tid misantrop, derpå blef du i Stockholm en riktig incroyable och nu lär du ju ha å nyo kastat om och blifvit en filantrop. Ordningen i denna omskiftning brukar annars vara den motsatta; men du vill alltid vara originel . . . Har du en cigarr att bjuda mig på?
— Se här!
— Tack, dina cigarrer äro gudskelof icke så föränderliga som du . . . de äro alltid goda.
— Nå, hvad nytt?
— Hvarifrån? Om hvem? Vill du höra något om noteringen på Londons börs . . . om de fransyska fonderna . . . om vår jern-export . . . om den nya privatbanken i . . .
— Nej, allt det der öfverstiger min fattningsgåfva. Har du ej hört någonting från Alsjö?
— Jo, och det bålstora nyheter ändå.
— Jag brinner af nyfikenhet . . . Låt höra!
— Fabian skall gifta sig.
— Ah, sade Arvid bleknande, har fröken O* ändrat sig?
— Nej, det är längesedan förbi.
Arvid andades lättare.
— Med hvem skall han gifta sig då? frågade han nästan likgiltigt.
