FÖRSTA KAPITLET.
»HJÄLTEDÅD OMGIVA OSS.»
MR HUNGERTON, hennes far, var verkligen den taktlösaste människa i världen — en pösig, uppblåst, snaskig gammal papegoja, visserligen mycket beskedlig men helt upptagen av sitt eget enfaldiga jag. Om någonting kunnat avlägsna mig från Gladys, så var det tanken på en sådan svärfar. Jag är övertygad om att han innerst trodde, att jag tre gånger i veckan kom över till »Kastanjerna» för att få nöjet att sällskapa med honom och höra honom utveckla sina åsikter om den dubbla myntfoten — ett ämne vari han var ett slags auktoritet.
Minst en timme satt jag den aftonen och hörde på hans prat om hur dåliga pengar drevo ut goda, om silvret som värdetecken, om rupiens fallande i värde och om den riktiga normen för växelrörelse.
»Antag», skrek han i sin vanmäktiga iver, »att alla skulder i världen samtidigt blevo uppsagda till omedelbar inbetalning. Vad skulle väl under våra förhållanden då inträffa?»
Jag gav det självklara svaret, att jag då bleve ruinerad, vilket hade till följd, att han rusade upp från
