var för en fågel, men jag vågar mitt anseende som jägare på, att jag aldrig i mitt liv sett dess like.»
Så står saken. Befinna vi oss verkligen på det okändas gräns och ha vi anträffat förposterna till den nya värld, om vilken vår ledare talar? Jag har meddelat er tilldragelsen sådan den var och ni vet nu lika mycket som jag. Den var enastående, ty vi sågo ingenting annat som kunde kallas anmärkningsvärt.
Och nu, mina läsare, så vida jag någonsin får några, har jag fört er uppför den breda floden genom den höga vassen och den gröna tunneln, vidare uppför den långa palmbevuxna sluttningen och genom bambusnåret samt över slätten med ormbunkträden. Till sist låg vår destinationsort framför oss. Sedan vi överstigit åsen nr 2 sågo vi framför oss en med palmer bevuxen slätt och så den rad av höga röda klippor, som jag sett på tavlan. Jag har den framför mig, nu då jag skriver, och det är inte tu tal om att det är densamma. Dess närmaste del ligger omkring sju mil från vårt läger och sedan fortsätter den så långt ögat når. Challenger struttar omkring som en prisfäktningstupp och Summerlee tiger men synes alltjämt skeptisk. Ännu en dag och det bör vara slut med några av våra tvivel. Med José, vars arm genomstungits av ett brutet bamburör och som nödvändigt vill återvända hem, skickar jag emellertid det här brevet och önskar av allt hjärta, att det med tiden må komma er till handa. Om tillfälle yppar sig, skall jag snart åter skriva.
