NIONDE KAPITLET.
»VEM HADE KUNNAT FÖRUTSE DET?»
NÅGONTING FÖRFÄRLIGT har hänt oss. Vem hade kunnat förutse det? Jag ser intet slut på våra bekymmer. Det är möjligt, att vi äro dömda att tillbringa hela livet på denna underliga otillgängliga plats. Jag är ännu så förvirrad att jag knappt kan tänka klart, vare sig på det närvarandes fakta eller det tillkommandes möjligheter. För mina häpna sinnen synas de förra alldeles förfärliga och de senare nattsvarta.
Aldrig ha några människor befunnit sig i en svårare belägenhet och det tjänar ingenting till att för er avslöja platsens geografiska läge och uppmana våra vänner att utsända en undsättningsexpedition. Även om de kunde göra det, skulle vårt öde enligt all mänsklig beräkning vara avgjort långt innan expeditionen kom till Sydamerika.
Uppriktigt sagt äro vi lika fjärran från all mänsklig hjälp, som om vi befunne oss i månen. Bli vi räddade, så beror det uteslutande på våra personliga egenskaper. Till följeslagare har jag tre framstående män, män med skarpt huvud och orubbligt mod.
