de, där de stodo, bildade farliga spjut. Vi följde bambudungens utkant, då min blick föll på någonting vitt inuti den. Då jag stack in huvudet, fann jag, att det var en köttlös huvudskalle. Hela skelettet fanns där, men huvudet hade lossnat och låg några fot närmare slätten.
Medelst några slag av våra indianers stora knivar eller macheter röjde vi platsen och kommo i tillfälle att studera detaljerna av detta gamla sorgespel. Endast några obetydliga klädtrasor kunde ännu urskiljas, men på de förmultnade fötterna sutto skodonen kvar och det syntes tydligt, att den döde var en europé. Bland benen hittade vi ett ur, tillverkat av Hudson i New-York och en kedja med ett pennstift. Där fanns också ett cigarrettfodral av silver med »J. C. från A. E. S.» graverat på locket. Metallens glans tycktes angiva, att den sorgliga tilldragelsen ägt rum för icke så länge sedan.
»Vem kan det vara?» frågade lord Roxton. »Stackars man, vartenda ben i hans kropp tyckes vara sönderslaget.»
»Och bambun växer mellan hans krossade revben», sade Summerlee. »Visst växer den fort, men ofattligt synes det mig, att denna döda kropp kunnat ligga här tills rören nått en höjd av tjugo fot.»
»Vad mannens identitet angår», sade professor Challenger, »hyser jag alls inga tvivel. Då jag färdades uppför floden, innan jag kom till er i haciendan, anställde jag mycket noggranna förfrågningar rörande Maple White. I Para visste de ingenting. Lyckligtvis hade jag någonting att gå efter, ty i hans skissbok fanns det ett blad som föreställde honom,
9 — Doyle, En försvunnen värld.
