144
liknelse, en bundsförvant av högsta värde. Detta bokträd skall bli vår räddare.»
»För tusan!» utbrast lord Roxton. »En bro!»
»Alldeles, min vän, en bro. Det var inte förgäves jag i går kväll använde en timme att koncentrera min intelligens på vår belägenhet. Jag tycker mig minnas att jag en gång gjorde den anmärkningen till vår unge vän här, att G. E. C. är mest till sin fördel när han råkat i klämma. Och i går kväll voro vi allesammans i klämma — det kan väl inte förnekas? Men där viljekraft och intelligens förena sig, finner man alltid en utväg. En vindbrygga måste anskaffas, som kunde fällas ned över svalget, Där står den!
Det var i sanning en briljant idé. Trädet höll gott sina sextio fot och om det bara föll på rätta sättet, räckte det mycket väl över gapet. Challenger hade kastat lägeryxan över axeln då vi bestego klippan. Nu räckte han den till mig.
»Vår unge vän har både muskler och senor», sade han. »Han är nog den mest lämplige för den här uppgiften. Jag anhåller emellertid, att ni är så god och avstår från att tänka själv och att ni gör precis som man säger er.»
Under hans ledning satte jag in huggen i trädet på ett sätt som gjorde det fullt säkert, att det skulle falla så som vi önskade, Dess växt var sådan att det hade en naturlig lutning mot platån, så att saken var inte svår. Till sist arbetade jag av alla krafter på stammen och lord Roxton och jag avlöste varandra. Efter något över en timme hördes ett starkt brakande, trädet sviktade och föll, begravande sina grenar
