146
»Det är alls inte omöjligt att en kannibalstam ligger där bland buskarna och väntar på sin frukost», sade lord Roxton med en blick över bron. »Det är bättre att taga reson innan man kommer i grytan. Vi skola därför glädja oss åt hoppet att intet ledsamt väntar oss, men på samma gång handla som om förhållandet vore det motsatta. Malone och jag skola åter begiva oss ned och hämta våra fyra bössor jämte Gomez och det andra halvblodet. Sedan kan en gå över och de andra skola skydda honom med sina bössor under det att han undersöker, huruvida det är rådligt att hela sällskapet kommer efter.»
Challenger satte sig på trädstubben och klagade högt av otålighet, men Summerlee och jag voro eniga om att lord Roxton borde taga ledningen när det gällde praktiska detaljer. Klättrandet gick lättare för sig nu, då repet dinglade över den svåraste biten. Inom en timme hade vi fått upp våra gevär och en hagelbössa. Även halvblodet hade klättrat upp och under lord Roxtons befäl hade de fört upp en packe matvaror för den händelse expeditionen skulle bli långvarig. Alla voro vi försedda med fyllda patronkök.
»Och nu, Challenger, om ni verkligen yrkar på att bli förste mannen på platsen», sade lord Roxton, sedan förberedelserna voro fullbordade.
»Jag är er mycket tacksam för er nådiga tillåtelse», sade den vrede professorn och aldrig har väl någon människa ställt sig mera fientlig mot varje form av myndighet. »Efter ni är så god och tillåter det, åtager jag mig visserligen att vid detta tillfälle tjänstgöra som pioniär.»
