Sida:En försvunnen värld 1924.djvu/157

Den här sidan har korrekturlästs
153

den trogna Zambo snart inställer sig för att hämta mitt brev. Måtte det komma riktigt fram!

P. S. Ju mera jag tänker på vår ställning, desto mera förtvivlad synes den mig. Jag ser ingen möjlighet att komma tillbaka. Om det växte något högt träd på platåns utkant, kunde vi fälla det och begagna det som återvändsbro, men intet sådant träd växer på mindre än femtio alnars avstånd från klippranden. Våra förenade krafter äro otillräckliga för en dylik transport. Repet är naturligtvis alldeles för kort att sänka sig ned på. Nej, vår ställning är hopplös — hopplös!