TIONDE KAPITLET.
»DE UNDERLIGASTE SAKER HA HÄNT.»
DE UNDERLIGASTE saker ha hänt och hända oss alltjämt. Jag har inte tillgång till mera papper än fem anteckningsböcker och en bunt breda pappersremsor och jag äger blott en enda stylografpenna, men så länge jag kan röra handen, ämnar jag fortsätta med att nedskriva mina erfarenheter och intryck, ty då vi äro de enda människor hela världen, som fått skåda dylika företeelser, är de av oerhörd vikt, att jag beskriver dem då jag ännu har dem i färskt minne och innan det öde, som ständigt hotar, verkligen drabbar oss. Huruvida Zambo till sist skall föra dessa brev med sig till floden eller om jag själv på något underbart sätt skall komma hem med dem eller om en gång någon djärv forskningsresande kommer oss på spåren, möjligen medelst de fördelar ett fullkomnat monoplan har att bjuda på, och finner denna manuskriptpacke, vet jag icke — säkert är dock, att vad jag skriver skall gå till eftervärlden som en klassisk insats i äventyrens annaler.
Morgonen efter sedan vi tillföljd av den nedrige
