180
»Då ni vägrar att uttala er mening, visar ni en ganska tillbörlig vetenskaplig förtegenhet», sade Challenger pompöst och nedlåtande. »Själv anser jag mig inte böra gå längre än att uttrycka mig i allmänna ordalag och säga, att det är så gott som säkert, att vi i natt varit i beröring med någon form av den köttätande dinosaurian. Jag har redan tillförene uttalat som min tanke, att någonting i den vägen vore till finnandes på denna platå.
»Vi få inte förgäta», anmärkte professor Summerlee, »att det funnits många förhistoriska djurformer, som aldrig kommit till vår kännedom. Det vore förmätet att påstå, att vi kunna giva namn åt allt, som vi möjligen komma att anträffa.»
»Alldeles riktigt. Vi få nöja oss med en ungefärlig klassifikation. I morgon torde ytterligare bevis leda till identifiering. Tills vidare återgå vi till vår avbrutna sömn.»
»Men icke utan vakt», inföll lord Roxton tvärsäkert. »I ett land likt detta, böra vi icke onödigtvis utsätta oss för risker. Två timmars vakt vardera måste vi framdeles åtaga oss.»
»Då gör jag början under det jag röker ut min pipa», sade professor Summerlee. Och från den natten vågade vi aldrig sova utan väktare.
På morgonen dröjde det icke länge förrän vi upptäckte källan till det avskyvärda larm, som väckt oss på natten. Igunaodongladet hade varit skådeplatsen för ett hemskt nedslaktande. De stora blodpölarna och de ofantliga köttstyckena, som lågo kringkastade åt alla håll på den gröna gräsmattan, föranledde oss att till en början tro, att en hel mängd
