182
Apropå, vad är det där för ett märke på iguanodonens hud?».
På det matta, fjälliga, skifferfärgade skinnet något ovanför bogen syntes en underlig svart ring av något asfaltlikt ämne. Ingen av oss kunde gissa sig till dess betydelse, ehuru Summerlee ansåg sig ha sett något dylikt på en av ungarna för två dagar sedan. Challenger sade ingenting men såg pompös och överlägsen ut, som om han nog kunnat tala, om han velat, så att lord Roxton till sist bad honom sjunga ut.
»Om ers nåd godhetsfullt tillåter mig att öppna munnen, skall jag med nöje säga min mening», sade han mycket sarkastiskt. »Jag har dock icke för vana att låta taga mig i förhör på sätt ni, mylord, tyckes finna lämpligt. Jag hade inte fått klart för mig att jag behövde utbedja mig tillstånd av er, innan jag log åt ett harmlöst skämt.»
Först sedan lorden helt ödmjukt bett om ursäkt, lät vår snarstuckne vän blidka sig. Sedan hans något upprörda känslor lugnat sig, tog han emellertid till orda och höll från sin plats på ett kullfallet träd ett litet tal till oss, sin vana trogen, i en ton som om han bibringat värderika upplysningar åt en åhörareskara på tusen personer.
»Vad det där märket angår», sade han, »är jag benägen att instämma med min vän, professor Summerlee, och antar, att fläckarna äro av asfalt. Som denna platå till sin natur är i hög grad vulkanisk och som asfalt är ett ämne, vilket sammanställes med plutoniska krafter, kan jag icke betvivla att det här förefinnes i fri, flytande form och att djuren kommit i beröring med det. Ett mycket viktigare problem
