att framställa saker åskådligt. Vad var det ni ville mig?»
»Be er om en tjänst.»
Han såg orolig ut och hans ögon undveko mina.
»Hm. Vad är det fråga om?»
»Tror ni, sir, att ni skulle kunna skicka mig på någon långväga mission för tidningens räkning? Jag skulle göra mitt bästa att utföra uppdraget och skicka er tillförlitliga underrättelser.»
»Vad för slags mission är det som föresvävar er?»
»Vad som helst, bara det är förenat med äventyr och fara. Jag försäkrar, att jag skulle göra mitt allra bästa. Ju svårare det vore, desto bättre skulle det passa mig.»
»Ni tycks mycket angelägen att riskera ert liv.»
»Säg hellre att rättfärdiga det, sir.»
»Min käre mr Malone, det där låter mycket — mycket överspänt. Jag är rädd att tiden för de speciella missionerna nu är förbi. Utgifterna motsvaras knappast av resultaten och i alla händelser kunde ett så beskaffat uppdrag endast anförtros åt en erfaren man med ett namn, som vunnit allmänhetens tillit. De stora svarta fläckarna på kartan äro nu i det närmaste utfyllda och romantiken får ej rum någonstädes. Men vänta litet!» tillade han och hans ansikte lyste upp av ett leende. »Apropå de svarta fläckarna på kartan, fick jag en idé. Hur skulle det vara att avslöja en bedragare — en modern Münchhausen — och göra honom löjlig? Ni skulle kunna visa allmänheten vilken lögnare han är! Vad sägs om det? Vore inte det bra?»
2 — Doyle, En försvunnen värld.
