Sida:En försvunnen värld 1924.djvu/278

Den här sidan har korrekturlästs

274

kraft på lösningen av nedstigningsproblemet. Vi ha övertygat oss om att vi inte kunna klättra ned och någon tunnel finns det inte. Vi äro likaledes oförmögna att bygga något slags bro, som skulle kunna föra oss över till pelarklippan från vilken vi kommo till platån. Hur skall jag väl då finna ett sätt att komma härifrån? För en liten tid sedan anmärkte jag till den här unge vännen, att gas av ovanlig lätthet utströmmade från gyttjekällan. Tanken på en ballong låg då nära till hands. Jag medger, att jag stod undrande och spörjande inför svårigheten att upptäcka ett omhölje för gasen, men undersökningen av dessa reptiliers kolossala inälvor medförde lösningen av det problemet. Se här resultatet!»

Han förde ena handen innanför framstycket på sin trasiga rock och pekade stolt ut med den andra.

Gassäcken hade nu svällt ut till ansenliga proportioner och slet och ryckte i sina förtöjningar.

»Det där är ren galenskap!» fräste Summerlee.

Roxton var däremot överförtjust åt idén.

»Han har huvud på skaft!» viskade han till mig och sedan högre till Challenger: »Men hur går det med gondolen?»

»Den blir det nästa föremålet för mina omsorger. Jag har redan tänkt ut hur den skall tillverkas och vidfästas. Dessförinnan skall jag emellertid visa er, att apparaten är i stånd att bära oss var och en för sig.»

»Ni menar väl oss alla tillsammans?»

»Nej. Det ingår i min plan att vi nedstiga en och en, som medelst fallskärm, och ballongen drages tillbaka genom en mekanik, som jag utan svårighet