Den livliga rörelse, som uppstått i de delar av Sydamerika, genom vilka vi färdades, ansågo vi vara av rent lokal natur och jag kan försäkra våra vänner i England, att vi inte hade en aning om den uppståndelse som ryktet om våra erfarenheter framkallat i hela Europa. Först då ångaren Ivernia var omkring femhundra mil från Southampton var det som de trådlösa telegrammen från tidning på tidning, byrå på byrå, erbjudande ofantliga summor för ett kort svarstelegram angående de verkliga resultaten av våra forskningar, röjde för oss vilken uppmärksamhet vi väckt ej blott inom den vetenskapliga världen utan även hos den stora allmänheten. Vi kommo emellertid överens om att ingen klart avfattad framställning skulle lämnas pressen förrän vi träffat medlemmarna av Zoologiska institutet, enär det var vår ovillkorliga skyldighet att avgiva vår första rapport till det samfund, av vilket vi mottagit det uppdrag, som föranlett vår forskningsfärd. Ehuru vi vid ankomsten till Southampton funno hela staden full av tidningsmän, vägrade vi därför absolut att ge dem några upplysningar, vilket hade till naturlig följd alt den allmänna uppmärksamheten koncentrerade sig på det möte, som annonserades till aftonen den sjunde november. Zoologiska salen, som varit skådeplatsen för uppränningen till vår expedition, var denna gång alldeles för liten och Queen's Hall vid Regent Street var den lokal som ansågs lämplig. Det visade sig, att arrangörerna gärna kunnat våga sig på Albert Hall. Utrymmet skulle i alla fall varit otillräckligt.
Det var till andra aftonen efter vår ankomst som
