Illingworth, jag anhåller att ni avslutar era anmärkningar och formulerar ert ändringsförslag.»
Dr Illingworth: »Ers nåd, jag har mer att säga men böjer mig för er uppmaning. Jag föreslår, att i det man tackar professor Summerlee för hans intressanta föredrag, hela saken dock måtte anses som icke bevisad och hänskjutas till en större och kanhända mera tillförlitlig undersökningskommitté.»
Det är omöjligt att beskriva den förvirring, som detta ändringsförslag framkallade. En stor del av auditoriet uttryckte sin harm över denna skymf mot de värda resenärerna, buller uppstod och rop av: »Tag det icke till protokollet!» »Återtag ert förslag!» Kör ut honom!» hördes från många håll. Å andra sidan yrkade de missnöjda — vilka sannerligen icke voro få — på ändringsförslagets antagande och ropade: »Till ordningen!» »Herr ordförande!» och Rent spel!» På de bortersta bänkarna övergick man till handgripligheter och slag växlades ogenerat mellan medicinarna, som trängdes i denna del av salen. Det var endast det modererande inflytandet av de många tillstädesvarande damerna som hindrade att det kom till allmänt slagsmål. Men plötsligt uppstod en paus, det lugnade av och så blev det alldeles tyst. Professor Challenger hade rest sig upp. Hans utseende och sätt äro så egendomligt imponerande och då han lyfte handen för att mana till ordning, tillades plötsligt de uppbrusande känslorna och hela auditoriet väntade bara att få höra honom tala.
»Många av de tillstädesvarande», sade professor Challenger, »torde ha i minnet, att narraktiga och opassande uppträden, lika de nyss passerade, ut-
