28
med mänsklig intelligens begåvad individ kunnat undgå att fatta den saken, men om så är, att den behöver förtydligas, så går jag in på att taga emot er på den utsatta timmen, ehuru besök och besökare äro mig i högsta grad vidriga. Vad angår er förmodan, att jag skulle modifiera min åsikt, vill jag låta er veta, att jag inte har för sed att göra det efter ett överlagt uttalande av min mogna övertygelse. Då ni kommer, torde ni vara god att visa kuvertet till detta brev för min betjänt, Austin. Han är nämligen tillsagd att på alla möjliga sätt skydda mig för de påflugna skälmar, som kalla sig ”journalister”.
Högaktningsfullt
George Edward Challenger.»
Sådant var det brev jag läste upp för Tarp Henry,
som kommit ned tidigt för att höra resultatet av mitt
vågstycke. Han sade bara: »Det finns någon ny
smörja, den heter visst cuticura eller något sådant,
som lär vara bättre än arnicatinktur.» Somliga
människor ha ett ganska eget begrepp om humor.
Klockan var nära halv elva då jag fick brevet, men tack vare en taxameterdroska infann jag mig i god tid till mötet. Huset där vi stannade hade en imposant portik och de med tjocka gardiner försedda fönstren tydde på att den skräckinjagande professorn var en rik man. Dörren öppnades av en underlig, mörklagd, förtorkad individ av oviss ålder i mörk kavaj och bruna läderdamasker, Jag kom sedan underfund med att det var chauffeuren, som fyllde den lucka som lämnats av en rad flyktande hovmästare. Han
