mans i sitt blad och säljer ett dussin lösnummer till våra grannar. Överskriften blir: ’Egendomlig tilldragelse bland de högt uppsatta’. Du kände dig väl tämligen högt uppsatt på den där piedestalen, eller hur? Undertiteln blir: ’Inblick i ett konstigt herrskaps familjeförhållanden’. Han lever av litet av varje, mr Malone, håller till godo med vad smörja som helst, han som andra av den sorten — porcus ex grege diaboli — ett svin ur djävulens hjord. Så var det med den saken. Vad nu, Malone?»
»Ni är verkligen outhärdlig!» sade jag med hetta.
Han vojade sig av skratt.
»Snart drabba vi ihop igen», skrek han och såg än på sin hustru än på mig i det han vidgade sitt enorma bröst. Men så ändrade han plötsligt ton. »Ursäkta detta frivola familjeskämt, mr Malone», sade han. »Då jag ropade er tillbaka, var det i allvarlivare uppsåt än att inblanda er i våra små husliga upptåg. Nu skall du gå, min lilla gumma, och var inte ledsen.» Han lade sina stora händer på hennes axlar. »Allt det du säger är nog sant. Jag skulle vara en bättre människa, om jag gjorde som du vill, men jag skulle då inte riktigt vara George Edward Challenger. Det finns många karlar som äro bättre än jag, men det finns bara en G. E. C. Håll därför till godo med honom sådan han är.» Och så gav han henne en riktig smällkyss, som förvirrade mig nästan mer än hans häftighet gjort. »Nu, mr Malone», sade han med mycken värdighet, »får jag be er vara så god och stiga in här.»
Och vi stego åter in i det rum, som vi så bullersamt lämnat för tio minuter sedan. Professorn stängde
