Sida:En försvunnen värld 1924.djvu/60

Den här sidan har korrekturlästs

56

förråd voro uttömda. Jag genomforskade delvis denna väldiga klippa, men jag kunde inte hitta på något sätt att bestiga den. Den pyramidformiga klippan, på vilken jag såg och nedsköt pterodaktylen, var mera tillgänglig. Som jag är tämligen van bergbestigare, lyckades jag komma till dess topp och från denna hade jag bättre utsikt över platån ovanpå den större klippan. Den tycktes vara mycket stor. Varken i öster eller väster såg jag något slut på den grönskande bergryggen. Där nedanför är marken kärrig och oländig, full av ormar, insekter och feberdunster. Den bildar ett naturligt skydd för detta besynnerliga land.»

»Såg ni något annat spår av liv?»

»Nej, sir, det gjorde jag inte, men under den vecka vi lågo lägrade vid klippans fot, hörde vi ibland mycket underliga ljud uppifrån.

»Men det där djuret som amerikanen ritade? Hur förklarar ni det?»

»Vi måste antaga, att han lyckats komma upp till toppen och att han sett det där. Vi veta alltså, att de finns en väg ditupp. Vi veta likaledes, att den måste vara mycket otillgänglig, annars hade djuren kommit ned och spritt sig över det kringliggande landet. Det är ju klart.»

»Men hur kommer det sig, att de finnas däruppe?»

»Det problemet anser jag verkligen inte svårlöst», sade professorn. »Det kan endast förklaras på ett sätt. Sydamerika är, som ni kanske hört, en granitkontinent, Just på denna punkt av dess inre del har någon gång i forntiden en våldsam vulkanisk omstörtning försiggått. Jag vill anmärka att dessa