72
föredrag vi nyss åhört. Det finnes däruti vissa punkter, som jag icke kan instämma i, och det har varit min plikt att angiva dem då de framställdes, men icke dess mindre har mr Waldron väl utfört sin avsikt, som ju var att göra en enkel och intressant framställning av vad han anser vara vår planets historia. Populära föreläsningar äro lättast att åhöra, men mr Waldron» — här log han och blinkade åt föreläsaren — »mr Waldron torde ursäkta mig, om jag säger, att de med nödvändighet äro ytliga och missledande, emedan de måste anpassas till ett okunnigt auditoriums fattningsgåva.» — Ironiskt jubel. — »Populära föreläsare äro till sitt väsen parasitiska.» — En harmset protesterande åtbörd från mr Waldron. — »De eftersträva rykte eller slå mynt av det arbete som utförts av deras fattiga och okända bröder. Det allra minsta nya faktum, som förvärvats i laboratoriet, en enda sten lagd till vetenskapens tempelbyggnad, är långt mera värd än varje framställning i andra hand, som kan roa under en fristund men aldrig efterlämna något nyttigt resultat. Jag uttalar denna uppenbara sanning visst icke av någon önskan att särskilt nedsätta mr Waldron, utan på det att ni icke måtte förlora sinnet för proportionerna och taga kyrkstöten för översteprästen.» — Då professorn kommit så långt, viskade mr Waldron till ordföranden, som till hälften reste sig och sade någonting mycket strängt till sin vattenkaraffin. — »Men nu nog om detta!» — Ljudliga och ihållande bifallsrop. — »Låt mig övergå till något ämne av mera omfattande intresse. På vilken punkt är det som jag, forskaren i första hand, ifrågasatt riktig-
