SJUNDE KAPITLET.
»I MORGON FÖRSVINNA VI I DET OKÄNDA.»
JAG VILL inte trötta dem, som möjligen komma att läsa denna berättelse, med någon redogörelse för vår luxuösa resa på Booth-ångaren, ej heller vill jag tala om den vecka vi uppehöllo oss i Para. Jag skulle dock vilja ge ett erkännande åt den stora välvilja som visades oss av Pereira da Pinta-kompaniet, när det gällde att få ihop vår ekipering. Jag vill i största korthet antyda vår flodresa uppför ett brett, trögt, lerigt vattendrag på en ångare, föga mindre än den som fört oss över Atlanten. Till sist hade vi passerat Obidossunden och hunnit fram till staden Manaos. Här räddades vi undan stadens föga lockande värdshus av mr Shortman, representanten för det brittiska och brasilianska handelsbolaget. I hans gästfria hacienda tillbringade vi vår tid till det datum, då vi voro berättigade att öppna det brev med instruktioner, som lämnats oss av professor Challenger. Innan jag övergår till den dagens överraskande händelser skulle jag vilja något tydligare teckna mina kamrater i vågspelet och de
