förtärd kista, på hvilken namnplåtens inskrift icke var bortrostad. Bräderna i gafveln hade skilt sig åt, och genom springan hade ett ännu rikt kvinnohår trängt sig ut.
Där Riddarhusets två vackra strandflyglar nu ligga, låg då, vid själfva vattnet, en rad låga sten- och träruckel, upptagna af materialbodar, ett hyrkuskverk och ett ridhus. Hela platsen, där Axel Oxenstiernas bild nu står, var en skräp-plats.
Rådhusets tomt gick ut i vattnet och hade en båthamn, som var omgärdad af ett pålverk med plank och vattenportar. Under Rådhuset voro fängelser. Fängelserummens fönster voro de låga, med järngaller försedda fönster, som vetta åt Riddarhusgränden. Denna väg gick man då för att komma ned till roddarbåtarna, som förde till Röda bodarna. Nu leder den till Vasabron. Cellfängelset fanns ej till.
Myntgatan och Mynttorget hade sina namn af Kungl. Myntverket, som låg i det nu varande
