Sida:En gammal stockholmares hågkomster från stad och skola.djvu/22

Kan en nutida stockholmare rätt tänka sig in i vanorna på en tid, då allt vatten, som i hufvudstaden förbrukades, måste tagas ur brunnarna, ur Mälaren eller ur Saltsjön? Vattenkärror samt karlar och tjänsteflickor, bärande i ok flaskor eller ämbar med vatten, hörde till gatulifvet. De bästa brunnarna voro Slottsbrunnen, Brunkebergsbrunnen, brunnen på Österlånggatan nedanför Köpmanbrinken, samt brunnen i Brunnsbacken framför Bryggarämbetets hus. Vatten fördes ända från Haga källa, och det fanns familjer, där intet annat vatten dracks än detta. Tillåtelsen att taga vatten i slottsbrunnen, som ligger inom slottet, åt obelisken till, gafs mycket sparsamt. Ett tillståndskort, infattadt i glas och ram, hängde på kopparflaskan och skulle vid anfordran uppvisas för vakthafvande slottsknekt eller postande soldat. Brunkebergsbrunnens nuvarande präktiga stenöfverbyggnad är tagen från en igenfylld brunn på Stortorget. Förut hade den förra öfver sig endast en ful, gulmålad träkur. Österlånggatans brunn tjänstgör ännu. Brunnsbacksbrunnen förlorade sitt vatten, då järnvägstunneln under Södermalm borrades. Den hade två ådror. När det var uppsjö, blef den ena ådern salthaltig. Brunnar funnos dessutom på mångfaldiga ställen, inom enskilda hus, många säkerligen med dåligt, ofta med hälsofarligt vatten. Fartyg, som gjorde sig färdiga till afsegling, togo sitt vattenförråd ur Norrström. I det midtersta hvalfvet af Norrbro hängde två kedjor ned, och i dessa hakade sig ibland de vattenhämtande båtarna fast. Var det uppsjö, fick ett fartyg vänta

20