eller taga vatten från närmaste brunnar, hvilket dock ogärna sågs af de om dugligt dricksvatten redan starkt konkurrerande tjänsteflickorna. Bland de många gagneliga verk, som skapat det nya Stockholm, är dess vattenledning ett af de främsta, kanske det främsta. Den bröt snuskets herravälde.
Klosettfrågan – sauf votre respect, Madame –
var då en mycket illa besvarad fråga. Arbetet sköttes
af män och kvinnor, som två och två buro träkärlen
på stång. Deras nattliga besök var alltid motsedt med
oro. Ringklockor vid portarna funnos ej, endast
portklappar. Först bultades med klappen, och då ej
genast ett ljus syntes i ett fönster eller ljudet af dörrar,
som öppnades, eller springande i trapporna förnams
af de bultande, togo dessa till stången och dundrade
därmed på porten. Alla invånare i huset och i de
kringliggande väcktes. I många hus lågo klosetterna
på vinden; det var fallet särskildt i staden inom
broarna. Då skulle de tjänstförrättande forsla sin börda
utför trapporna, och olyckor inträffade. Och så det
högröstade talet, råheterna och svordomarna i den
tysta natten. Att möta ett sådant par på gatan var
vidrigt, stundom icke utan fara för den, som ej
fullständigt behärskade sig. Var det slädföre, hade hvart
par två tunnor att forsla på kälke. I utförsbackarna,
i synnerhet på Södermalm, ställde sig karlen bak på
medarna, och så körde detta fruktansvärda åkande
artilleri utför de branta sluttningarna. Kvinnan kom
vandrande efter. Icke sällsynt, att i någon af de
