hindrade denna kännedom. Liktornsskärning var allmän husslöjd. Lädergaloscher begagnades af karlarne, ytterkängor af fruntimren. Galoscherna glappade förskräckligt, och smutsen stänkte upp efter hela vaden, ofta upp på halfva ryggen. Fruntimren begagnade inomhus låga, tunna skor, nästan dansskor; de kallades »vända skor». Dessa bundos med svarta sidenband i kors öfver vristen, och så knötos banden kring smalbenet. Den korta klädningen lät den hvita strumpan och de korslagda banden synas. Karlarne begagnade högskaftade stöflar.
Gaturenhållningen var svårskött genom den dåliga stensättningen och genom att äfven rännstenarna voro satta med kullersten. Inga kloaker funnos. Gatuisen kvarlåg ostörd, tills vårsolen och körningen började göra gatorna omöjliga. En stockholmare senterade