nästan kostnadsfritt i privatläsningen. Under den mörka årstiden hölls den vid talgljus. De skolan tillhöriga oljelamporna i taket fingo ej användas vid denna enskilda sak. Läsningen drog ofta ut till ½ 7, emedan det mestadels ej var möjligt att på kortare tid hinna lära sig dessa läxor.
Men lärarne hade en annan och rikligare biinkomst. Det var en frivillig afgift, som af föräldrarne erlades en gång i terminen, i äldre tider kallad terminationsafgift och då lärarens enda lön. En lista utfärdades af läraren och sändes med gossarne till hemmen. Dess benämning var exitual. Jag tror, att den högsta summa, som betalades, var för vårterminen 6 riksdaler 32 skilling banko (10 kronor), och för höstterminen 3 rdr 16 skill. banko (5 kronor). Den minsta summan var väl 2 rdr banko. Men de funnos – icke alldeles så få – som ingenting erlade. Den ene fattige hjälpte den andre. Ljus- och vedpengar erlades till skolan och voro lika för alla; om andra afgifter erlades, vet jag ej, tror det knappt.
Lärjungarne i min klass tillhörde till största
delen jämt och nätt bärgade eller rent af fattiga hem.
Jag minnes blott en gosse i klassen, hvilkens far
ansågs förmögen. Klädseln var hos de flesta nästan
torftig. Allmänt brukades, dock icke af quartanerne,
skinnbyxor, d. v. s. plaggen voro af kläde, men så
rikligt belagda med skinn, att lika mycket skinn som
kläde syntes. När vid dålig väderlek våta stöflar, våta
skinnbyxor och våta rockar verkade tillsammans med
