Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/12

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
4
I SMÅBORGARENS HEM.


väggarne och lämnade en stor plats fri midt på golfvet. Alla de tre rummen voro under vintern försedda med mattor, förfärdigade af klädeslister. Men innanfönster funnos icke i något rum. Tambur kände man ej heller till, och trapporna voro mörka, äfven på kvällarne, men försedda med ledstänger och icke, som i många andra hus i stan, bjudande den uppstigande på endast ett löst nedhängande rep, en tjock och fetlagd Ariadnetråd.

I köket glänste icke synnerligt många, men klart skinande kopparkärl. Där stod också pigans fållbänk, på hvars lock den lilla »jungfruspegeln» blänkte på dagen. Innanför köket lågo verkstaden och den lilla skärkammaren, där mästarens stora sax var i verksamhet, så snart klädet kommit från klädeshandlaren.

På den tiden var det sällsynt, att skräddarne voro själfva försedde med kläde. Men ej sällan skulle klädet först dekateras, d. v. s. krympas med ånga och därigenom göras glänsande, och detta skedde hos någon dekaterare, hvilka utgjorde ett särskildt yrke, stundom dock förenadt med öfverskärarna, hvars biträde anlitades, då ett klädesplagg skulle vändas och den gamla luggen öfverskäras.

Min far var en glad karl som såg lifvet i rosenrödt, gärna sjöng en stump och tyckte om att också gesällerna gnolade på en munter sång. Bekymmer hade han ej sällan, men sträfvade alltid med glad tillförsikt, och troget bistods han af sin hustru, som var en ständigt uppmuntrande maka, lika mycket som en öm och kärleksrik moder.

⁎              ⁎