Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/139

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
131
I SKOLAN.


Frukosten bestod i de flesta fall af ett franskt bröd, deladt i två halfvor, med mellanliggande kött eller ost, eller ock af en sexstyfverslant, för hvilken då köptes någon läckerhet, såsom en gråpappersstrut kladdiga sviskon från kryddboden i hörnet af Västerlånggatan och Tyska brinken eller en strut sockersmulor, möjligtvis också ett ark sockerpapper hos sockerbagaren Richter vid Stortorget, hvilken hade en son i skolan och därför ansågs lämna god vara för godt pris.

Då och då ansågo vi att skolans heder fordrade, det vi ställde till ett slagsmål med »kyrkråttorna», gossarne i tyska skolan, eller med »knasterråttorna», lärjungarne i Finemans lancasterskola, och därom öfverlades ifrigt under frukostlofven, men jag kan icke erinra mig, att det någonsin blef strid af. Efter eftermiddagsläsningen delade vi ofta tyska kyrkogården som lekplats med »kyrkråttorna», och åt de af sin magister omänskligt plågade »knasterråttorna» skänkte vi vårt förakt. Lekarna utgjordes af hök och dufva, dunk, rymmare och fasttagare samt andra ungdomsnöjen af samma art, otvifvelaktigt brukliga sedan århundraden utan synnerlig förändring.

⁎              ⁎

Palmgrens förnämste medhjälpare var en ung pastorsadjunkt i Jakobs församling, Eklund, hvilken var en kunskapsrik och kraftig lärare, men allt för hastigt tog till käppen. Det var likväl icke någon antydan därpå, då gossarne vid ett för Eklund festligt tillfälle skänkte honom en genom föräldrarne