endast undantagsvis fick tillfälle att sitta på
skräddarbordet.
Vanligtvis räckte lärlingens slaftjänst ett år. Då först inskrefs han i yrket, och den egentliga lärlingstiden började och fortfor minst i tre år, ej sällan i fem. Efter dessa års förlopp kallades ynglingen »utlärling» och gjorde sitt gesällprof, hvilket alltid förfärdigades på en annan verkstad än där han hade lärt. Sedan gesällprofvet godkänts, »förenades» den nyantagne gesällen på härberget, hvilket i många år låg vid Baggensgatan, med förut varande gesäller.
Gesällbrefvet började mycket ståtligt »Kongl. Maj:ts till Sverige och Norge m. m., vår allernådigste Konungs och Herres tropliktigste undersåtare, Ålderman, Bisittare och samtlige Mästare . . . göre veterligt huruledes inför oss och vår öppna låda Lärlingen, ärlige och skicklige . . ., sedan han hos vår ämbetsbroder . . . sina läroår med trohet, flit och beskedlighet fulländat och blifvit ur Läran utskrifven samt för Gesäll erkänd och förklarad . . . o. s. v.»
Gesällbrefvet slutar med en uppmaning till samtliga ämbeten »så inom som utom riket» att låta denna gesäll till godo njuta allt det en redlig gesäll vederfaras bör.»
Såsom gesäll åtnjöt den unge handtverksmannen ganska stor frihet, dock då och då begränsad af mästarens ännu, på den tiden till en del bibehållna husbondevälde. Detta välde var likväl i betydlig mån inskränkt mot under föregående tider. Det kunde till och med hända, att gesällerna någon gång ville visa sitt oberoende af mästaren och på sina härbergen fattade ganska själfständiga beslut. Äfven hotelse om
