glans åt skolan. Efter examen hade Palmgren
middag för åtskilliga bland gossarnes fäder, och då lär
det ha gått ganska muntert till.
Jullofvet började efter examen, ett par dagar före julaftonen, och räckte i tre veckor.
Midsommarlofvet tog ett par dagar före midsommar sin början och räckte en månad samt slutade således vid rötmånadens början. Jag kan icke erinra mig, att någon bland gossarne försummade undervisningen för att få vistas på landet. Stockholmarnes sommarnöjen voro då icke så talrika som nu. Hårdt var dock att på en het julidag sitta bland sextio pojkar i ett kvaft och illa vädradt rum vid en trång gata och kanske plugga med latinska verb. Men icke kände vi någon allvarlig olägenhet däraf.
Hälsotillståndet var också i allmänhet godt. Kikhosta förekom visserligen, men botades i hemmen medels mjölk med hvitlök, en förskräcklig kur. Frossa var ej heller alldeles ovanlig, men afhöll knappt den sjuke från att gå i skolan, åtminstone icke på de frossfria dagarne.
Öfveransträngning kände vi icke till, och aldrig erfor jag någon trötthet af skolarbetet. Glad var jag dock, att det fanns onsdagar och lördagar, ty på deras eftermiddagar hade vi ledigt. I synnerhet lördagarne voro afhållna och efterlängtade. Då man på lördagsmiddagen begaf sig hem, med förhållningsboken under armen, och kanske kunde skryta med flera a samt ej hade ett enda d och säker utsikt till en glad eftermiddag och en hel lång arbetsfri söndag, kände man sig mycket lycklig.
