Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/16

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
8
I SMÅBORGARENS HEM.


flere trappor inomhus. En god del af vattnet spilldes ofta ut i de mörka trapporna och frös vintertiden snart till is, som orsakade många benbrott eller andra kroppsskador.

I somliga hushåll fick pigan läja en gardist som bar ena ändan af stången, och permitterade gardister funnos alltid att tillgå i hörnet af Västerlånggatan och Tyska brinken. Nyktra voro de icke ofta, men vanligtvis kunde de dock slingra sig fram med såstången, och den stackars pigan måste slingra sig efter.

Före vattenledningens uppkomst hade en piga i Stockholm en ganska mödosam tillvaro. Årslönen på 1830-talet i handtverkshus var vanligen 20 riksdaler rgs, sällan högre. Några extra inkomster kunde en hederlig flicka icke räkna på, om ej då och då några sviskon i kryddboden eller litet bröstsocker samt till jul några små värdelösa toalettsaker, i fall hon hela året handlat i en och samma bod.

⁎              ⁎

Hade pigan lyckats få eld uppgjord i den öppna spisen, var kaffet snart i ordning. Det utgjordes vanligtvis af brasilianska bönor, som kostade 24 sk. rgs skålpundet.

Morgonkaffet förtärdes med dopp, hvartill begagnades långa s. k. sockerskorpor, som vi köpte i bagarboden midt öfver gatan, hvilken icke liknade en af vår tids fina brödbutiker, utan bestod af ett litet, mörkt kyffe, hvars inre köparen aldrig beträdde, enär han stod på gatan och knackade på den med en stor kringla i järnbleck utstyrda luckan, i hvars