Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/17

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
9
I SMÅBORGARENS HEM.


öppning ett gammalt kvinnoansikte då visade sig, och en skrumpen hand stack ut hvad som begärdes och skrapade in slantarne.

Denna bagarbod vid Västerlånggatan ägdes af bagaren Sundell i hörnet af S:t Paulsgatan och Björngårdsgatan, hvars lilla »öländing» och brödsläde hvarje morgon förde färskt bröd till denna utbod. Släde begagnades till forslande af bagarbröd både vinter och sommar, och skillnaden var endast, att den sommartiden icke hade järnskodda medar.

Priset på bröd bestämdes af magistraten i början af hvarje månad och utgjorde t. ex. för en skorpa af ⅞ lods vikt en half skilling eller 4 rundstycken banko. »Franska bröd», som från 1760-talets slut hade varit den mest efterfrågade mjuka brödsorten, kostade en skilling rgs för en vikt af 6 lod. Kummin- och kryddlimpor voro de dyraste sorterna och betalades med 4 sk. rgs stycket. Torrt hårdt rågbröd skulle hålla två tredjedelar af den vikt som var stadgad för det mjuka brödet och användes mest.

Äfven lärgsosarne erhöllo kaffe om morgnarne. Klockan nio åt man frukost, endast torrföda, som för mästarens familj framdukades på ett hörn af skänken. Lärgossarne fingo hvar sin hårda kaka med smör och något sofvel. Gesällerna skickade till krogen efter förtäring, ty redan då var det slut med de patriarkaliska sederna, som hade fordrat, att gesällen skulle både bo och äta hos mästaren. Vid de större hälgerna, i synnerhet julaftonen, blef dock kanske en eller ett par gesäller bjudna till mästarens bord.

⁎              ⁎