för Stockholms var professor Bergfalk, hvilken dock
på 1840-talet befann sig än på långresa, än
upptagen af kommittéarbeten, riksdagsgöromål, m. m.
Under hans frånvaro sköttes inspektoratet af
pro-inspektor J. H. Schröder, den mycket, men ofta
kankse oförskyldt begabbade »Lille Schröder», så
kallad till skillnad från »filosofen» E. A. Schröder,
ägare till det snäfva och urblekta klädesplagg som af
Fahlcrantz benämndes »den färglösa materiens
aposterioriska otillräcklighet».
Lille Schröder, äfven benämnd »Ingalunda», hade ett stort antal befattningar bredvid sin lärostol i litteraturhistorien och sin tjänst som universitetsbibliotekarie samt visade äfven varmt intresse för det då började uppförandet af Stockholms nations hus. Dittills hade våra nationssammankomster hållits i oeconomicum vid Dombron, och nationssexorna hade intagits på källarmästaren Österbergs öfre sal vid Västra Ågatan (nu Fyristorget). Flertalet bland nationerna hade då ännu icke egna hus.
⁎
Nationsmedlemmarne voro i allmänhet indelade i seniorer, juniorer och recentiorer, men stockholmarne hade äfven novitier. Dessutom fanns examinandi, som upptagits i nation, men ännu icke aflagt studentexamen, och præliminarister som kommo från enskilda läroverk och befunno sig på en ännu mera underordnad plats.
Vid slutet af vårterminen 1844 utgjordes Stockholms nation af sjuttionio studenter och nio
