præliminarister. Den talrikaste nationen var då
Västmanlands och Dala med etthundratio studenter och
ett par examinandi. Östgöta nation hade nittioåtta
studenter och två examinandi.
Samma termin bestod Skånska nationen af en inspektor, en kurator och en nationsmedlem som ej ägde särskild befattning. Men under vårterminen 1845 hade nationsmedlemmarnes antal stigit till fyra, bland hvilka grefve Robert De la Gardie, sedermera landshöfding i Östergötland och talman i Andra kammaren. Till denna nation hörde också grefve Gustaf Malcolm Hamilton, som ännu lefver på sin egendom Hedensberg i Västmanland.
»Skånska nationssalen» kallades på skämt den stora stenen i gatläggningen midt på Uppsala torg.
En ganska liten nation, fastän större än den skånska, utgjordes af kalmariterna, ty de räckte blott till dussinet. Gottlands höll sig omkring tjoget, och den nationen var ganska populär. Medlemmarne voro goda sångare samt i allmänhet ganska musikaliska. Deras kurator var under många år magister Arvid Sundberg, hvilken, ehuru född stockholmare och son till konditor Sundberg d. ä. vid Järntorget, talade den kraftigaste gottlandsdialekt. Han var uppfostrad på ön.
På 1840-talet ägde Uppsala mera än en universitetslärare som ägde ett inom vetenskapen berömdt namn. En Israel Hwasser, en Geijer, en Atterbom, en Fries, en Boström, en Carlsson skänkte glans åt akademien.
Mest besökta voro vid medlet af årtiondet Geijers och Atterboms föreläsningar, och i katedern
