Tre studenter, certim tre, voro vi, men en af
oss syntes sällan till. Han låg inne och läste, tog
slutligen »graden», som den filosofiska företrädesvis
kallades, lät prästviga sig samt afled slutligen som
komminister i Jakobs och Johannis församlingar i
Stockholm.
Vi två andra voro däremot oskiljaktiga. Kamraten var outtömlig på gamla visor, och af dem föredrog han hvarje afton en ansenling samling för att morgonen därpå låta höra ett nytt förråd. Han tog »hofrätten», vardt en skarp jurist och slutligen en högt värderad ledamot af Högsta domstolen, berömd numismatiker, stor bokälskare, Karl XIII:s riddare med mera sådant, men ännu kan han bjuda på lustiga visor, då han kommer i glada vänners lag.
Sebells gamla gård är för länge sedan nedbrunnen, men ännu lefver kanske en och annan som erinrar sig sitt glada ungdomslif där. Det lifvet fortsatte jag för öfrigt på andra ställen, dels vid Klostergatan, i hörnet af Dragarbrunnsgatan, dels i »Karamanien» (Karmans gård) vid S:t Persgatan, än här, än där.
Hyran för ett enkelt studentrum var vanligtvis ej högre än 20 eller 25 rdr i termin, men väl lägre. Då följde likväl icke någon soffa med de öfriga, ganska sparsamma och tarfliga möblerna, och soffa måste man naturligtvis ha när man »ligger» i Uppsala. Man hyrde därför en soffa hos sadelmakaren Säfström vid Vaksalagatan. Han hade visst hundratals soffor till uthyrning, och hyrespriset var, vill jag minnas, 2 rdr banko i termin för en mycket enkel, att ej säga skral möbel, och därpå förtjänade sadelmakaren
