Carolina Rediviva, den då nye biblioteksbyggnaden, upplät
sin ofullbordade högtidssal i öfre våningen till de
musikfester som ännu mera höjde Uppsalasångens
stora anseende, och det var i den stora
monumentala trappan som förde ned från salen som denna
sång väckte intryck af högre värde än hvad väl
någon annan körsång mäktat åstadkomma. Den
trappan finns icke mera, enär hela byggnaden måste
slutligen användas till sitt egentliga ändamål,
bokskatternas förvarande, men den som någon gång
hörde studentsången klinga i Redivivas stora trappa,
och det är ej så ofantligt länge sedan, glömmer
det aldrig.
⁎
Redan tidigt på våren började man tänka på pingstkonserterna, och innan de kunde sprida ytterligare glädje i vårsolens glans hade man åtskilligt annat att stöka med, icke blott tentamina och examina, utan äfven den stora särskilda vårfesten som sedan långliga tider firats på valborgsmässaftonen, men började få en farlig medtäflare i dagen därefter.
En och annan utklädnad hade visserligen förekommit på 1 maj, åtminstone 1842 samt ännu mera 1843, men någon allmän majkarneval kände man ej till förr än 1845, hvars majfest bildade epok, kan man säga, i uppsalastudenternas fester. Redan under flera veckor förut arbetades på förberedelserna, och den sista april foro två vördnadsbjudande förnämiteter ut från Upplands nationshus. De åkte i en stor gammalmodig kaross, som drogs af fyra,
