blomstersirade hvita hästar, hvilkas främsta par styrdes
af en spannridare. På vagnens sidor höllo sig fyra
betjänter i granna livréer. En likadant utstyrd
betjänt stod bakpå och framför spannet red en ståtlig
förridare.
De förnäme herrarna inne i vagnen voro insvepta i tjocka vargskinnspälsar och höllo i händerna stora notifikationskort med röda kanter. Dessa kort aflämnades vid alla nationssalar, liksom hos universitetets rektor, landshöfdingen, borgmästaren m. fl.
På dessa kort tillkännagafs, att »Naturens högst betrodde man, landshöfdingen öfver snöregionen, en af de fyra i Svenska årstidernas samfund, kommendören af Gyllene vargskinnspälsen, riddaren och kommendören af Svarta botforen med stora skaftet, o. s. v., o. s. v., herr Förre Kalle Vinter, stilla borttynade efter en tärande vårsol den sista april 1845 i en ålder af fem månader och tjugunio dagar. S. B. U. Fredmans Epistel n:o 39.»
Författaren eller åtminstone den förnämsta medarbetaren i detta kort var studenten af Upplands nation Daniel Hwasser, brorson till professor Israel. Han var känd som utmärkt tenorsångare och kvick skämtare. Tusentals anekdoter om honom voro kända bland studenterna, isynnerhet om hans icke alltid så vördnadsfulla, men städse roliga förhållande till farbrodern och dennes svaghet för den lustige spektakelmakaren. Daniel Hwasser blef sedan kungl. teaterns sekreterare med titel af hofkamrer. Han afled 1871.
Den 1 maj infann sig, och nationerna drogo i brokigt karnevalsvimmel utåt Eklundshof, det lilla
