allt för obekvämt till saluplats, öfverfördes
torghandeln till Kornhamnstorg, och Järntorget behöll
endast mjölktillförseln, hvilken det dock fick dela
med Stortorget.
Munkbrotorget var redan på 1830-talet saluplats för en del grönsaker och frukt, men det var nästan endast vid midsommar som där visade sig någon liflighet, då Löfmarknaden kom med grönt och blommor, majstänger och enkla barnleksaker, samt i september, då höstmarknaden hölls vid Munkbron, mest med lerkärl och Västeråsgurkor, och vid Skeppsbron med väfnader och mångahanda marknadskram i för tillfället uppsatta brädstånd.
Norrmalm hade sin torghandel på Hötorget, till någon del äfven på Jakobstorg, Södermalm på Adolf Fredrikstorg samt något på Södermalmstorg, men söderborna gingo dock helst till Järntorget eller Kornhamnstorg.
Färskt kött fick man köpa endast i de två slaktarhusen, det södra vid Slussen, det norra på Blasieholmen, där Nationalmuseum sedan uppfördes. Priset bestämdes, liksom för bröd och öl, af magistraten för hvarje månad. På 1830-talet var taxan på färskt oxkött 9 sk. rgs marken, men för gödkalf måste man, minnes jag, betala 14 sk. 9 rundstycken.
Fisk köptes i Fiskargången samt sommartiden i Fiskarhamnen vid slussen, där tillförseln besörjdes af skärgårdsbefolkningen samt af Stockholms burskapsägande fiskköpare, hvilka utgjorde en mellanlänk mellan skärgårdsfolket och hufvudstadens allmänhet.
Den fisk, som mest förekom var mört, aborre
