så är den nu, då man kanske blickar tillbaka på
den aflägsna tiden, ingalunda otydlig.
⁎
Så kom magisterpromotionen och firades med lust och gamman. Mångfaldiga gånger hade försports, att den ceremonien vore ej blott öfverflödig och löjlig, utan äfven rent af skadlig samt därför borde afskaffas, men vid hvarje treårsskede upprepades den dock, och både de promoverade och alla studenterna samt för öfrigt hela allmänheten, så väl i Uppsala som den hvilken anlände från Stockholm, hade utomordentligt roligt i Botaniska trädgården och på Gillebalen eller i den till danssal anordnade öfre Carolina-salen, hvarefter de smäktande serenadtonerna här och där i staden tolkade ungdomslustens och ungdomssvärmeriets städse lifaktiga tillvaro i studenternas led.
Promotionen 1845 var till och med gladare och innehållsrikare än flertalet af sina föregångare. Strax därpå följde färden till Köbenhavn, hvilken visst icke heller blef utan inflytande på det uppsvenska studentlifvet. Hösten därefter syntes kronprinsen Karl och prins Gustaf bland den studerande ungdomen, bevistade föreläsningarna, i synnerhet Geijers och Atterboms, deltogo i sångarfesterna och njöto af studentnöjena. Deras närvaro blef dock icke af någon särskild inverkan, om ej att bjudningarna till »slottet», d. v. s. till landshöfdingens sällskapskrets, utvidgades något.
På det stora hela hade dessa bjudningar dock aldrig och ej ens under prinsarnes närvaro i Uppsala
