haft något egentligt märkbart inflytande på
studentlifvet, ehuru de kanske voro ej så litet
eftersträfvade. Af vida större inverkan på hela
Uppsalalifvet var landshöfding Robert von Kraemers med
framgång krönta sträfvanden för Uppsalas inre och
yttre förkofran. Magisterns och Gluntens mot slutet
af årtiondet uttryckta åsikt: »Kors hvad den Kraemer
är bra för staden!» utgjorde redan många år förut
den allmänna meningen. Detta lofordande af att
»han bygger broar och planterar trän» var ett
erkännande från hela allmänhetens sida för alla dessa
alléer, broar, käer och anläggningar af mångfaldigt
slag som för sin tillvaro hade att tacka denne
höfding, så rik på vilja och förmåga.
Lika välvillig var också landshöfdingens älskvärda familj, men denna välvilja kunde af lätt begripliga skäl icke utöfva stort inflytande på studentlifvet i allmänhet. Detta hade, såsom här ofvan visats, till stor del frigjort sig från den forna råheten samt till och med åstadkommit ett bättre förhållande mellan studenter och arbetare eller gesäller, som det då hette. Den gamla fiendskapen mellan dessa samhällsklasser var dock icke ännu helt och hållet undanröjd, och på 1840-talet föreföllo nog slagsmål då och då, som kunde erinra om forna tiders plumpa seder. Förhållandena i allmänhet voro dock betydligt förbättrade, utan att detta kunde tillskrifvas inflytandet från de få familjer hvilka, med »slottet» i spetsen, upptagit studenter i sin sällskapskrets.
Vanligtvis voro studenterna öfverlämnade åt sig själfva, och på dem själfva berodde det om de skulle
