Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/195

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
187
I UPPSALA.


Slinken samt tillhörde egentligen den stora skaran af borstis som passade upp på studenterna och besörjde tidigt på morgnarne väckandet af de flitige, hvilka visste, att morgonstund har guld i mun. Väckningsbestyret sköttes för öfrigt af stadens brandvakter, hvilka i sin egentliga tjänsteutöfning ofta voro utsatta för ganska närgångna studentputs, men sällan vågade beifra sådant, ej ens då de själfva knepos i saxen.

⁎              ⁎

En särskildt glad tid under studentåren, var beväringsexercisen, hvilken då ännu ägde rum i Botaniska trädgården, ej den gamla Linnéska vid Svartbäcksgatan, då Östgöta nations, utan den nya bakom slottet. Vi lågo icke i läger, utan bodde i våra vanliga kvarter i staden, och vi exercerade i våra vanliga kläder. Till parad begagnades svart frack med svart bantler och patronkök samt hvita benkläder, hvilket icke tog sig illa ut i trupp. Den hvita mössan, som kommit i bruk vid studenttåget till Köbenhavn 1845, hade ej ännu 1846 antagits af studentbeväringen, utan nyttjade vi i parad vanlig svart cylinderhatt med svenska kokarden. Korporalernas utmärkelsetecken utgjordes af hvita epåletter, och sådana buros också af den till pastor utsedde exercitanten, men med svart kors på den hvita grunden samt af klockaren, men med en broderad lyra.

Klockan sex hvarje morgon var uppställning i Odinslund, då kårens klockare, som 1846 var F. Wretman (sedan fil. dr. och myntproberare), tog upp psalmen och pastorn, grefve Axel Oxenstjerna, (sedan kabinettskammarherre) läste bön, hvarefter marschen anträddes till trädgården.