Ur stockholmslifvet på 1850-talet.
UNDER RIKSDAGARNE.
Efter flere eller färre år aflades slutligen examen — så vida den någonsin togs. Man blef t. ex. filosofie kandidat enligt gamla ordningen. Hade man disputerat, blef man magister. Disputationen gick till på det viset, att kandidaten från nedre katedern sökte försvara en af någon professor, hvilken själf som preses tronade i den öfre, författad och af respondenten mera eller mindre gillad, kanske också alldeles ogillad afhandling.
Blef man icke »magister», hade man kanske blifvit »doctor», hvarmed då ännu alltid menades medicine doktor, men den med medicine doktorsgraden på den tid förenade »kirurgie magistern» togs vid Karolinska institutet i Stockholm, dit också de på doktorsgraden studerande allt mera började vända sig, i synnerhet om de tillhörde Stockholms nation.
De fleste stockholmarne togo »hofrätten», d. v. s. examen till rättegångsverken, samt »kansliexamen», som berättigade till inträde i konungens kansli, och somliga, bland hvilka tecknaren af dessa minnen, nöjde sig med »kameraln», hvilken examen fordrades
