i handen, utan instucken i bakfickan, hvarur ett långt
stycke af denna hvita cylinder lät se sig och
vittnade om bärarens betydelse. Det hände aldrig att
protokollet eller memorialet förvarades i en portfölj
eller annat omslag och bars under armen, som sedan
blifvit brukligt.
Bostaden var ofta ganska tarflig, ej sällan belägen i en af gränderna vid Västerlånggatan eller långt bort på malmarne. Med hyrans erläggande var det kanske icke alltid så ordentligt. Först och främst måste man naturligtvis ha pengar till en och annan teaterbiljett och till de lustpartier som kamraterna ställde till samt kunde ej heller undvika att då och då äta middag hos Rijswijks och supera på Lyktan. Nämnda värdshus voro visserligen icke så dyra, om man jämför prisen med dem som femtio år senare fordrades på restauranterna, men då man icke har tillräckliga inkomster, blifva äfven de blygsammaste kraf svåra att tillfredsställa.
Säkra inkomster under de första extraordinarie åren utgjordes endast af ljuspengar i de verk där den unge mannen tjänstgjorde eller åtminstone var inskrifven, och om antalet af dessa äfven kunde stegras till tio eller tolf, så var beloppet på hvarje ställe dock icke högre än 13 rdr 16 sk. banko, således i tio verk tillsammans blott 200 rdr rgs. För mer än vanlig flit inom verket kunde särskild gratifikation erhållas, men denna öfversteg vanligtvis icke 33 rdr 16 sk. banko och var i de flesta fall betydligt mindre.
Efter några år kunde dock därtill komma ett förordnande på tre månader, hvilket inbragte 33 rdr
