Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/23

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
15
I SMÅBORGARENS HEM.


Allt var taxeradt, regleradt och underkastadt noggranna, till stor del ganska småaktiga stadganden. Samhället åt, drack och klädde sig under skydd af stadsfiskalen och hans underordnade »betjänte». Den enda nödvändighetsvara, som ej underkastades taxa utgjordes, vill jag minnas, af ved, hvilken vid Kornhamn, Slottsbacken och flere hamnar såldes till högst 10 rdr rgs famnen för björk, och barrved i förhållande därefter.

⁎              ⁎

Sedan frukosten var intagen klockan nio, arbetades träget till klockan ett, då familjen åt middag. Denna bestod af två rätter, af hvilka soppan, oftast mjölkmat, förtärdes sist. På söndagsmiddagarne bestods vanligen oxstek och därpå köttsoppa. Alla eftermiddagar förtärdes kaffe med dopp klockan fyra. Klockan åtta åt man kvällsvard, vanligtvis bestående af gröt, stundom hafregryns, annars mjölgröt. Klockan nio gick man till sängs.

Från denna dagliga ordning gjordes undantag endast vid hälger och då gästabud kom i fråga, hvilket dock ej var synnerligt ofta. Middagsbjudningar kan jag alldeles icke påminna mig i 1830-talets handtverksfamiljer, men väl bjudningar på kaffe, då gästerna infunno sig klockan fyra och genast trakterades med den efterlängtade drycken.

Redan klockan sex intogs då en lätt måltid af kallmat, den ursprungliga sexan, hvilken icke lade hinder för den egentliga, af varma rätter bestående aftonvarden klockan åtta eller nio.