verksamhet som domhafvande i Södra Helsinglands
domsaga, nämligen Gustaf Holm, son till
borgmästaren med samma namn.
⁎
Största trängseln vid kansliernas besättande var alltid i bondeståndet. Detta stånd tillsatte visserligen själft sina notarier och kanslister, men sekreteraren utnämndes af konungen. I november 1850 gällde utnämningen Anders Emanuel Ros, häradshöfding i Norra Ångermanlands domsaga, hvilken innehaft sekreterarebefattningen i bondeståndet redan under 1847—48 årens riksdag. Han ägde ett prydligt utseende, var »stor och siratlig», som riksdagsmännen uttryckte sig, och de voro icke missnöjda med att ha en sekreterare som såg så präktig ut. Ros förde sig med vördnadsbjudande värdighet och föreföll något högdragen, men vann tillgifvenhet vid närmare bekantskap, och sin ingalunda lätta uppgift som »fjärde ståndets förmyndare» löste han med finhet och takt. Efter 1851 återkom Ros icke till bondeståndet, men utnämndes 1856 till landshöfding i Norrbottens län och förflyttades 1858 till generaldirektör och chef för skogsstyrelsen, på hvilken post han afled 1887.
Till bondeståndets sekreterare vid 1853—54 årens riksdag utsågs J. Roy, häradshöfding i Kinds och Redvägs härader i Elfsborgs län, hvilken icke väckte mycken uppmärksamhet, men skötte sin tjänst med samvetsgrann ordentlighet och stod i godt förhållande till så väl ståndet som kansliet.
