var den ende äkta bondkanslisten i bondeståndets
hela kansli.
Om en af de extra ordinarie kanslisterne, A. Götlin, bror till riksdagsmannen Johan Johansson i Skyberga, också var bondfödd, kunde han dock icke uppnå det äkta allmogeväsen, som utmärkte Peter Mårtenssons skyddsling, men var för öfrigt en ganska originell person.
Ett original var nog också magister A. M. Ekman, känd från Uppsala för sin ihärdiga samlarifver, slutligen kyrkoherde, men bland kanslikamraterna i ståndet ofta utsatt för mycket skämt.
Både skickliga tjänstemän och goda kamrater voro också C. H. Sahlström, son till Pehr Sahlström på Berga och själf glad hedersman, liksom den nu mer än åttioårige A. Neijber, som i många år ägnade sin arbetsförmåga åt riksgäldskontoret och vid riksdagarne alltid var på sin plats, och den som sekreterare i öfverståthållarämbetet sedan bekante F. Bratt samt magister O. Beronius, »Glunten», hvilken dock sedan bytte ut bondeståndets kansli mot borgarståndets samt H. Husberg, sedan kommissarie i riksgäldskontoret och sekreterare i riksdagens Andra kammare, en ovanligt skicklig tjänsteman.
Flere bland de nämnde tjänstgjorde vid mera än en riksdag, men bland de 1853 nykomna var allas vår farbror, magister C. M. Ekbohrn, bekant skriftställare, hvilken sedan blef inspektor vid Blockhusuddens då ännu verksamma tullstation på Djurgården.
Vid samma riksdag uppträdde diktaren A. J. Afzelius, mest känd under författarnamnet Afze, och
