riksdagsmän. Många af dem träffade han i den stora
sällskapskrets som ofta samlades i handlanden Jakob
Eurenii gästfria hus. Denne Eurenius, landsman till
Strindlund, rådde om huset n:o 13 vid Lilla Nygatan
och hade där i många år en kryddkramhandel, till
hvilken sedan kom ett porslins-, leksaks- och
bosättningsmagasin, med hvilket Eurenius slutligen förenade
grosshandel. Han var en af hufvudstadens mest
kända och värderade borgare.
Vid början af riksdagen 1850 deltog Strindlund en afton i ett stort sällskap som Eurenius bjudit till Strindlunds ära och för att hälsa honom välkommen ännu en gång till Stockholm. Strindlund bodde alltid hos Eurenius under riksdagarne. Nämnda afton visade han sig synnerligt vänskaplig mot de Stockholmsborgare som befunno sig i sällskapet och som förbrödrade sig med honom samt prisade hans förståndiga och välvilliga tänkesätt. Samkvämet räckte långt in på natten.
Få timmar därefter uppträdde Strindlund i bondeståndets förmiddagsplenum med de mest öfverraskande och i den skarpaste, mot hans vanliga hofsamhet bjärt afstickande ton utslungade anklagelser mot borgarståndets och städernas invånare i allmänhet. Det var Strindlunds gamla afvoghet mot all slags frihetssträfvan som han nu klädde i de hätskaste uttryck, men som han ännu aftonen förut dolt under de skenfagraste vänskapsbetygelser mot medlemmar just af det stånd, som han nu så illa utmålade.
Under förevändning att yrka på rättvisa och jämlikhet, anklagade han borgarståndet för att alltid ha velat förtrycka allmogen, hvilken dock utgjorde