Bland de få fruntimmer som i början af
1850-talet idkade målarkonst och hade tillfälle att begagna
sig af Qvarnströms nyssnämnda anordning voro
systrarna Jeanette och Josefina Holmlund, döttrar
till en kryddkrämare i Stockholm, systrar till en i
Uppsala mycket bekant student af Södermanlands och
Nerikes nation, hvilken efter mångårigt vistande i
Nordamerika, öppnade lamphandel i sin födelsestad.
Jeanette begaf sig snart till Paris och efter ett kort
besök åter i Stockholm, slog hon sig ned i
Düsseldorf, där hon gifte sig med norske målaren Niels
Möller och ofta skickade taflor hem till Stockholm.
Hon afled 1872. Under 1871 hade jag tillfälle att
några gånger besöka hennes atelier i Düsseldorf och
glädjas åt hennes talang.
Med hennes yngre syster, Josefina Holmlund, hade jag nöjet att vara kamrat på Billings atelier, och sedan den tiden ha hennes arbeten ofta synts på utställningar i Stockholm.
Namnkunnigare än flertalet bland svenska konstnärinnor blef Maria Röhl, hvars svartkrita förevigade minst hundratals personers anletsdrag, men ägde föga betydelse inom den äkta konsten.
Åtskilliga af de under 1850-talet målande damernas taflor voro obestridligt ej annat än dilettantarbete, men det kan ju sägas också om hvad många af de manliga målarne åstadkommo. Konsten ansågs då ännu hos oss allt för mycket som en förströelse eller på sin höjd som en bisysselsättning, hvilken mycket väl kunde idkas jämte andra yrken. De verkliga konstnärerna voro ej synnerligt många. Bland de främste voro Edvard Bergh och Ferdinand Fagerlin,
