och en kort tid skådespelaren A. W. Lindeberg,
son till »kaptenen», är nu sedan många år
grosshandlare och verkställande direktör i Liljeholmens
stearinfabriks-aktiebolag samt var länge
stadsfullmäktig. Den numera aflidne F. N. Berg, kassör vid
Elektriska telegrafverket i Stockholm, var en
utomordentligt flitig öfversättare för teatern, och redan
för öfver ett par årtionden sedan beräknades, att
hans öfversättningar skulle ha uppgått till
tvåhundrafemtio.
På kungl. teatern utfördes titelrollen af C. G. Sundberg och på Mindre teatern af G. Kinmansson. Somliga teatervänner höllo på Sundberg, under det andra voro öfvertygade om Kinmanssons företräde. Vad ingingos, och spänningen var ganska stark. Utgången blef, att bägge skådespelarne i lika hög grad vunno allmänhetens bifall. Stycket gafs tolf gånger på hvardera scenen, hvilket var ganska mycket på den tiden.
C. G. Sundberg var då och långt senare den kungl. scenens mycket omtyckte förste älskare, ända till dess han, vid annalkande ålder, öfvergaf älskarrollerna och slog sig på karaktärsuppgifter. Såväl han som G. Kinmansson utmärkte sig på 1850-talet för ett lifligt och ungdomligt eldigt spel. Den sist nämnde skådespelarens Axel i Axel och Valborg samt Romeo i Romeo och Julia hörde till de bästa föreställningar svensk konst haft att uppvisa. De kvinnliga titelrollerna i dessa stycken utfördes äfven på ett utmärkt sätt af fru Helfrid Kinmansson, dotter till den utmärkte skådespelaren O. U. Torsslow. Hon gifte sig, 1853, med G. Kinmansson, och under
